Hem > Forum > Livet kan skava > Svårt att vara vuxen

Svårt att vara vuxen

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag är över 40 år nu och jag fattar inte hur folk klarar av vuxenlivet! Hur gör man det? Är ängslig av mig, och upplever att jag inte alls har lika mycket ork som andra.

    Nu jobbar jag heltid och vi flyttade förra året till ett litet hus (efter att ha vantrivts i vår lägenhet i många år). Men hur orkar folk? Jobba, pendla, handla och laga mat och ta hand om hemmet? Trivs jättebra med mitt jobb och har möjlighet att delvis vara på distans, men det är ändå nästan hopplöst att få ihop vardagen.

    Ibland får jag något ryck/inspiration och får saker gjorda, men det är då på bekostnad av mig själv, bara lite extra någon vecka så går jag ner mig ordentligt. Klarar inte av att ha fritidsaktiviteter, annat än vara ute i naturen, har försökt men jag pallar inte.

    Har inga egentliga vänner då jag inte orkar hålla kontakten med folk på det sätt som krävs. Där vi bodde förut hade jag kontakt med flera grannar, men här känner jag ingen och våra närmaste grannar tycker illa om oss.

    Det finns massor som behöver göras i huset där vi behöver ta hjälp av hantverkare, men jag pallar inte. Det är så svårt att välja, så läskigt att det kommer hem okända i vårt hem….

    Jag klarar bara av livet när det är tryggt och utan normala vuxenbeslut, allt är så stort och svårt. Är det någon som känner igen sig?

    Är 100% med dig. Förstår verkligen inte hur andra orkar så mycket, själv fungerar jag knappt. Har nog aldrig känt att jag har haft tillräckligt med energi för att orka med en hel dag, till och med som barn upplevde jag det så. Så du kan ju tänka dig hur vuxenlivet med alla krav och allt ansvar blir…

    Nej, usch. Kanske får lära mig att dricka kaffe 😉

    Trådstartaren

    Nä, börja inte dricka kaffe, det hjälper inte! Det enda kaffet gett mig är att jag får huvudvärk om jag inte dricker det…😖

    Jag orkade också mindre än mina jämnåriga redan som barn, jag var lugn och gillade mest att pyssla/rita hemma (introvert alltså).

    Men när man var barn, tonåring och ung vuxen fanns färre förväntningar och det fanns den äldre generationen som gärna stöttade (är tacksam för det, vet att inte alla har det). Nu är mina föräldrar gamla och behöver snart mitt stöd, när jag inte ens kan hålla ihop vardagen som det är.

    Min syster har barn, jobbar heltid, lagar mat från grunden och orkar ändå ha en stor vängrupp, åka på weekendresor och så vidare. Jag skulle vara glad om jag kunde hålla hemmet hyfsat rent och helt. Nu ska man inte jämföra sig, men det känns verkligen som att jag får underkänt i vuxenhet…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.